Lena Runges lyhörda känsla för klipp

Lena Runge är en av SFKs meriterade medlemmar. I år hyllas hennes insatser i filmen The Wife, där hon hjälpt till att lyfta fram Glenn Close till en välförtjänt Oscarsnominering. I Teaterförbundets tidning (7/18) går det att läsa en intervju med Lena där hon berättar om processen och sitt förhållningssätt till yrket som filmklippare.

"I The Wife spelar Glenn Close den tillgivna hustrun till det litterära geniet Joseph Castleman (Jonathan Pryce), och paret reser till Stockholm där Joseph ska ta emot Nobelpriset i litteratur. Men vistelsen i Sverige blir allt annat än ett firande av ett livslångt författarskap, när Joans passiva roll ifrågasätts av en journalist (Christian Slater). Enligt amerikanska och brittiska kritiker är filmen Glenn Closes biljett till en välförtjänt Oscar.

SJÄLV LYFTER CLOSE FRAM Björn Runges regi som en framgångsfaktor, men har också nämnt ”den vackra och emotionella klippningen” i intervjuer. Filmen innehåller många scener med Close i blickfånget, även när hon inte har några repliker. Något som Lena Runge ville ta vara på. – Det är lätt att säga: vi tar det som ser bra ut. Men jag väljer ofta det som är skavigt, det som vid första anblicken inte ser så bra ut men som kanske är lite mer komplext. Man vill oftast visa upp en fin bild av sig själv, men det är inte den som är intressant.

NÄR LENA KLIPPER hon igenom filmen i tre faser. I den första fasen lägger hon ut en ”manusräls” i kronologisk ordning, så som filmen är skriven från början. Det innebär en ganska fyrkantig klippning med breda marginaler.

– Sedan går vi vidare till det emotionella. Utvecklas de här karaktärerna? Jag går igenom skådespelarnas känslor en gång till, precis som de gjorde under inspelningen, för att kunna känna: Hur länge tittar hon egentligen på honom? Tittar hon i smyg, eller inte alls? Jag kan ju välja. Klippning är extremt manipulativt, ler Lena.
Läs artikeln i sin helhet här: